...eller inte, ska jag avslöja nu.
Precis som minst 89% av alla bokläsare så drömmer jag om att
skriva en bok! Inte så överraskande kanske. Men för er som hängt
med ett tag här i bloggen och ser hur jag misshandlar språket så
kanske det här känns lite skrämmande? ;-) Det gör det för mig med,
jag har liksom alltid trott att jag skulle kunna om jag bara
försökte. Men jag har aldrig kommit längre än att i mitt huvud
skriva två-tre rader, sen fastnar jag på saker som "ska det vara i
jag-form, eller namnform...eller vad heter det... infinitiv eller
dativ eller vadåtid". Ja, ungefär så.
Sen hittade jag den här bloggen, och den, i kombination med att
jag håller på att läsa ut Denise Rudbergs sjätte bok (jag har läst några
Marian Keyes, samt sista Harry Potter boken mellan dem också, så
läsningen har kommit igång, men inte hjärnan...
) - får mig att
(igen) tänka att vafan, det kan gå! Jag har två idéer på vad jag
vill skriva om och båda är sånt som jag själv saknat i bokväg. Det
ena är historien om när jag gick från hemlig flata till öppen
flata, via en hejdundrande förälskelse i en (heterosexuell)
klasskamrat. Det andra är historien om två (äldre) kvinnor som
omöjligen får vara kära, och absolut inte leva ihop.
Jag tror verkligen att det skulle kunna gå, men jag behöver tid.
Och tilltro till att det ska gå. Och en miljon lektioner i svenska
språket. 