Kattkerstin - vill ha en bebis till

Idag är barnen hemma med världens snällaste mormor! C får äntligen jobba (två dagars vab gav henne nästan stresseksem av att "svika jobbet"!) och jag hade ett telefonmöte idag på fm som det inte var läge att missa.

F hade tokfeber och hosta i natt och ropade på mig en gång i halvtimmen mellan 21 och 01 så jag är lite mosig idag. Van vid minst 10 timmars nattsömn som jag är... ;-) G hade ingen feber igår, men nu kom det rapport hemifrån att han har det också. Stackars mina små pluttar!

Telefonmötet, det här är ju så långt från gravidtetsbloggande och barnplanerande som det går att komma, men jag måste få det ur mig för ingen jag känner (nästan) kan förstå det här. Jag har skrivit lite om det tidigare. Men EU har i alla fall bestämt sig för att under 2010 göra ett antal revisioner (djupgående inspektioner och dokumentgranskning) av Sveriges livsmedelskedja. Från högsta myndighet ned till minsta bonde. Vid tio tillfällen kommer de, under 10-14 dagar åt gången och gör revision av våra rutiner, vår planering, vår lagstiftning och allt som berör kontrollen av att vi har säkra livsmedel. Eftersom jag jobbar på en regional myndighet, (varav det finns 21 stycken i landet ), så berör detta mig så till vida att vissa av dessa myndigheter kommer kontrolleras avseende sina kontrollansvar nedåt i kedjan. Till exempel djurskydd, tillsyn av djurhälsopersonal och liknande.

Idag (på telefonmötet) har vi fått veta att just vår regionala myndighet (jag vill inte skriva ordet ifall nån Googlar på det och hittar hit ) blivit "utvalda" att få revision avseende läkemedelsrester i djur och tillsyn av veterinär läkemedelsanvändning... Vi har varit så taggade för att få revision inom det stora området djurskydd att detta glömts bor helt! Nu ska jag (ensam, eftersom S fortfarande är sjukskriven och O är för förvirrad för sånt här) skapa kontrollplaner, tillsynsplaner och rutiner för ett område som varit åtsidosatt så många år! (Läkemedelsrester i djur är inte ett lika stort problem i Sverige som utomlands, men det struntar EU i, de vill ha lika avancerade kontrollprogram som i Frankrike eller Italien...).

Det tråkiga är att den stora samverkanskonferens som S, O och jag skulle åka på i maj, men alla våra kollegor inom samma gebit ligger på exakt samma datum som revisionen, så det är bara att glömma att vi kan åka på den!

Ska boka mamma redan nu för jag kommer inte hinna se mina barn, än mindre ta hand om dem, på de fyra dagar som revisionen äger rum och om C har jobb då så kommer det bli tufft för dem med långa dagar på dagis och tidiga morgnar. 

Spännande och jobbigt och jävligt nervöst på samma gång!

Just det, i morgon fyller jag 35 och ska fira med att vabba!

Eftersom C vabbar idag igen (nu är G på g att bli sjuk också...) så har jag nu två dagar i rad kunnat stiga upp, äta frukost och duscha i lugn och ro, ingen dagistid att passa, inga barn att väcka för tidigt och stressa runt med, bara jag, DN och min underbara flextid på jobbet! Jag blir som en ny människa när jag slipper den där tidspassningen. Barnen måste vara på dagis innan åtta, för det är frukost då, som de naturligtvis måste få. Om de inte äter frukost kan jag inte lämna dem innan kvart i nio och då är inte jag på jobbet innan tio... Och det blir lite för mycket flex.

Så, hur sjukt det än låter så njuter jag lite av att barnen är hemma just nu.

Kläder var nummer två, jag är en aptråkig människa när det kommer till klädfrågan, konservativ och mitt motto är att jag ska vara ren och helst hel. När jag gick i gymnasiet så var det viktigaste att ingen lade märke till vad jag har på mig och lite så är det fortfarande. Jag vill bara glida förbi. Min "kostym" är jeans och t-shirt i enkla basfärger + en stickad tröja eller kofta på vintern. Så har det alltid varit och nu när jag gått upp mer och mer i vikt så blir det svårare, det går knappt att hitta enkla stickade tröjor i min storlek så jag nöter på det jag har.

Nu när jag är gravid är problemet ännu större. För gravida, de drar storlek 36 eller möjligen 38 om man tittar i de vanliga klädaffärerna. Några gravidbyxor i storlek 50 finns INTE. Kanske tänker tillverkarna att vi ändå går runt i "Homer-tält" så att en gravidmage passar in där också? För nog finns det en hel del tjocka gravidisar där ute, men vad klär de sig i??? Har tittat på alla möjliga (billiga, typ HM, Lindex, Ellos!, Kappahl) ställen och där finns nada. Eventuellt har jag hittat en tröja som kanske kan gå som gravidtröja... Tajts och andra modeplagg kan jag inte ta på mig, jag känner mig som en clown, samma med alla dessa tunikor som man ska ha, både som gravid och ogravid, det passar inte på mig!

Men det som startade min tankegång var en gravid kollega som igår hade en vanlig kofta, som var lite uppknäppt över fina putmagen, så tänkte jag att så kan ju jag också göra, men det går inte. En tjockis som har en stramande kofta över magen är liksom inte gullig. Det ser bara ännu tjockare ut!

Jag brukar försöka att inte bry mig om vikten, men idag är jag less på mig själv.

Wohoo, tvåsiffrigt!

Helgen har gått i stackars-stackars F-tecknet. Han har åkt på någon mördarförkylning/influensa, har hög feber, hostar så att han kräks och är helt slut. Ligger som en liten trasa i soffan mellan Ipren och Alvedondoserna.

Hela soliga lördagen var vi inne och tvättade kräkstvätt och försökte hålla febern stången. Nu har han klagat på att det "låter" i hans ena öra också? Är det tecken på öroninflammation kanske? Han säger att det inte gör ont...

C vabbar idag, jag har superdåligt samvete för det, men hon ville själv för hon har gått ett trappdistrikt på jobbet och har tokont i knäna, så hon behöver slippa det idag ändå. Men jag skäms! Samtidigt har jag sjukt mycket mer att göra nu, både för att S är sjuk och för att arbetet inför revisionen i maj vörjar gasa igång nu, och min chef är inte riktigt med i matchen, så det blir jag som tar mer ansvar än jag ska. :-/

Hade molvärk i går, tog Panodil på en gång för att slippa den där jättevärken. Det är så konstigt att det är så annorlunda denna gången, förra gången hade jag lite snäll mensvärk mest hela tiden, nu är det som ett klubbslag i magen - är helt säker på att det ska vara ett mf och komma blod när det känns sådär. Är lika överraskad varje gång det inte är blod på pappret!

Sjuka barn igen, denna gång F som hostar som en tok, och jag är så snäll att jag stannar hemma igen. Snart glömmer de hur jag ser ut på jobbet! ;-)

S är som sagt sjukskriven två veckor, men troligen kommer hon inte tillbaka mycket innan hon går på mammaledighet. Tur i oturen att jag just håvat in en tilltänkt vikarie som troligen kan komma tidigare, jag tänker INTE stressa ihjäl mig för jobbets skull, även om jag tycker om det.

Hade smittskyddsövning (så ironiskt, när vi har egen "smitta" hemma) hela dagen igår och det känns verkligen att jag inte är van vid heldagsarbete! *bortskämd*

Annars går jag mest och är så lättad över att jag inte mår illa längre, det är så skönt!! Men en massa mat är fortfarande äcklig (om vi lagar den ffa, fördigköpt mat är mycket bättre...)

Hittade förresten matlådan på en snövall halvvägs till dagis!! Orörd och djupfryst!

Var på tillsynsbesök längst bort i länet igår och hann inte nära en dator på hela dagen, därav tystnaden.

Hela vägen hem + halva kvällen (och i natt) har jag haft rejält med molvärk/växtvärk i alla fall, får hoppas att det är ett gott tecken. Illamåendet håller sig borta, men jag är fortfarande äcklad av diverse mat, ffa potatis, korv och brunsås *uäck*.

Ställde min matlåda (med korv i!) på biltaket i morse - gissa om den var borta när jag kom till jobbet!? Och det var faktiskt inte medvetet!!

OJ - nu ringde kollegan S, hon har haft blödningar i tre dagar och har äntligen gått till läkaren - moderkakan blöder i ena kanten och hon är sjukskriven i minst två veckor! Ojojoj. Hon är bara i v 21 än!